L-32

Totalt torde det ha byggts uppemot 250 L32or i plast, vilket gör den till den vanligaste laurinkostern. Den började byggas 1964-65. Liksom övriga laurinkostrar av plast utgår den från en träkonstruktion men Arvid Laurin tog aktiv del vid konstruktionen av L32an. L32an som först byggdes vid Malmö Flygindustrier var en av de första konstruktioner med laminerat skrov. Balsa användes ursprungligen i skroven och överbyggnaden, men har på senare båtar bytts till divinycell. Som de flesta plast-laurinkostrarna blev skrovet därmed så formstyvt att några bärande skott egentligen inte behövs (på L28an och delvis på L31an uppnås denna effekt genom att ha längsgående balkar).
Fördelarna med ett laminerat skrov är bl a just formstyvheten, men också minskad kondens genom bättre isolering. Dock bör man se upp med håltagningar så de gjorts korrekt och där glasfibern är homogen. L32an finns både med kort (MK1) och lång ruff (MK2) och i ytterligare en variant (MK3) byggd vid Bergs Marin i Karlskrona med förhöjd ruff och masten framflyttad. Vissa exemplar har ketchrigg. Tidiga båtar har ibland glasfibermaster av Oscar Plym. L32an har en utanpåliggande köl av gjutjärn. L32an var den första laurinkostern som byggdes i plast och Arvid Laurin tog vara på plastens möjligheter, bl a i form av dubbelkrökta ytor. L32an har givits en relativt hög prismatisk koefficient vilket ger en teoretiskt högre hastighet. De senaste båtarna är byggda vid Bergs Marin i Karlskrona. Möjligen finns dessa formar kvar.